Konstnatten 2018

Ja, idag tog jag steget att påbörja min resa mot Konstnatten 2018. Jag har funderat mycket på det, och nu kommit till insikt att det är dags, dags att våga. Våga vägra att inte våga! Våga tro lite på mig själv, och inte lyssna på de som inte tror på mig.. Ja, ni fattar..

Och efter en förfrågan om hur, och en anmälan kommer det svåra.. att börja planera foton, ramar, dekorationer, medhjälpare..  hur stora utskrifter? håller bilderna? Ingen vill väl se mina alster? Konst är ju trots allt en lögn som visar sanningen.. på något sätt.
Ja jösses..
Kommer jag att kunna gå under den frostiga portalen Poaceae, eller kommer jag krypa nere vid rötterna, eller halka på den isiga vägen fram?  Ja den som lever får se!

Isportal av fruset gräs i en annan del av Tidaholm..
Isportal av fruset gräs i en annan del av Tidaholm..

Energidepån i normalläge igen

Ja, Energidepån är i normalläge igen efter en helg i fotograferandets tecken.

Det är verkligen fantastiskt hur naturen och solen påverkar mig mentalt. Ett par timmar i solen och det känns precis som att vända timglaset upp och ner och jag kan se hur sanden fyller upp den tomma själen..

Dagens lilla utflykt gick till Hjo, Vätterns lilla pärla med sina vackra byggnader, och sin härliga strandpromenad. Det var där, på strandpromenaden som dagens bild fastnade i kameran.

Strandpromenaden i Hjo. 21 Januari 2018
Strandpromenaden i Hjo

Så, nu är jag laddad och pigg igen för fyra nya dagar på gymmet med min utmaning. Men nog blir det lite som sol på himlen, sol i sinnet, glada miner 😉 Det ska vara gott att leva.. när man orkar och kan 🙂

En rekreationsresa igenom alla sinnen, minnen, tankar..

Mitt minne är bra, men det är kort. Iallafall för det mesta, eller för vissa saker, eller, ja, nått?! Vad det nu var som minnet var bra på?

Efter 10 träningspass på rad på gymmet så började jag känna mig sliten, trött, grinig och mer trött. Men när de sätter en utmaning i händerna på mig så är det nästan lite taskigt. Jag kan fan inte motstå en utmaning.. Fast jag vet att jag kommer må dåligt efteråt så kastar jag mig in i den med alla krafter och all glädje och inspiration. Bara för att snart bli brutalt påmind…  Jag glömmer helt enkelt bort ibland varför jag inte kan jobba!

Så turen på cykeln idag, tillsammans med kameran, nya stativet och nya vidvinkelobjektivet blir som en rekreationsresa igenom alla sinnen, minnen, tankar.

Det resulterade i några fina bilder.. Kanske inte så mycket till blommor och bin, men väl snö, porlande vatten, magiska färger, frisk luft och guds underbara natur..

Ladda batterierna..

Ruinerna av Bälteberga spinneri. Bälteberga Tidaholm.

Den långa vägen..

.. känns ibland extra lång..

Fast så kanske ni alla känner då och då? Viljan att skapa något, viljan att utvecklas, viljan att bli bättre.. Viljan.. Ibland finns fan inte viljan fast jag vill. Det är då vägen blir extra lång och kall.

Nu vill jag egentligen inte så väldigt mycket. Först ska jag klara utmaningen på gymmet, sedan ska jag anmäla mig till konstnatta. Fast då måste man ju ha bra bilder, och när viljan att ha ett bra självförtroende saknas, så… Halvajäklavättern ska rundas också i sommar på något sätt.. Jag har en mästartitel att försvara i fotoklubben.. Allting är sååå långt borta. Men ändå inte!

Bäst vore väl att sätta sig ner och bara njuta av att bli äldre, att hinna se allt det vackra som människor mitt i livet inte hinner med att se, njuta av stillheten, ödmjukheten, barnbarn, stjärnorna och dammtussarna. Ja inte vet jag. Nu laddar vi upp för nästa aktivitet i morgon..

Vinterväg i Skaraborg
Vinterväg i Skaraborg. Tidaholm.

Nytt år och med det nya….

utmaningar.

GOD FORTSÄTTNING PÅ 2018!

Ja så känner väl de flesta, och så känner jag med. Jag ska försvara min mästartitel i fotoklubben, jag ska hitta tillbaka till det som jag tappat bort känslomässigt, jag ska genomföra ännu en halvvättern runda men lite snabbare än förra året. En del saker får jag kanske se mig om efter i månen..  men men.. Jag ska, jag ska jag ska… jajaj…

Egentligen måste jag inget alls av detta. Faktiskt. Men vad tusan vore ett liv utan målsättningar och förhoppningar? Sedan får man väl se vad psyke och kropp orkar med. Egentligen är jag ganska nöjd med mitt liv. 🙂

Årets första fullmåne 2018-01-02
Årets första fullmåne 2018-01-02