Med önskan om en ny kamera

Med önskan om en ny kamera, är en passande titel för detta inlägg. Hur ofta har man inte kommit hem och blivit så grymt besviken på de bilder man tagit. De kan vara speciella tillfällen som bröllop, dop, eller magiska solnedgångar, semesterbilder från .. ja ni fattar säkert?

Det får mig att önska mig en kamera som kan förmedla allt från doft, smak, och till hur det ser ut med ditt eget öga och kanske mest viktigast.. känslan som man kände just då, på den där platsen.. Men det går inte, för kameran kan inte smaka, lukta eller känna.. det kan bara ditt hjärta. Men ibland kan vi nog alla säga, att just den bilden blev rätt ok! Eller hur?  Fast det kanske inte du tycker.. 🙂

Winter Sunset in Sweden. Just outside the city of Tidaholm
Winter sunset in Sweden. Just outside the city of Tidaholm

 

 

 

Sökandet efter liv eller död..

November och december kan vara de mörkaste månaderna på hela året.

Igår ville jag försöka fotografera frost, eller frostiga ting i vår natur. Frusna löv, gamla frukter vid äppelträden, rönnbär, stenar, pinnar eller bara helt enkelt det som kommer i min närhet och som berör..

Det som slår mig är att jag bedriver ett sökande efter något som är dött och visset, eller något som envist fortfarande kämpar.. Dött, visset eller vackert levande spelar ingen roll. Det måste dock beröra mig.

Dessvärre missade jag skärpan på samtliga bilder igår, och på nästan samtliga bilder idag med. Dessutom var frosten borta idag, så jag blev blåst på konfekten två gånger kan man säga. Nåja, lite lön för mödan fick jag, eller promenaden bar frukt , eller hur det nu heter.. Några få enstaka bär som orkat hänga kvar på busken får vara lönen för mödan idag. Mer av känsla än fotografiskt perfekt..

Vinterns sista frukter och bär
Vinterns sista frukter och bär

En resa i svart och vitt till den stora staden

Ja, min dotter och jag tog en tripp till Skövde idag. Jag har som alltid kameran med mig så det blev några bilder. Men bilder på vad? Jo, på staden ur den svartvita linsens ögon. Jag vill föreviga det mörka, dystra eller försöka återspegla misären.. Ja ni fattar säkert..
Och dagens äventyr resulterade i ett litet bildspel på youtube! 🙂
 

https://youtu.be/Yi0VjjGp5H8

Vilse i skogen

är jag sällan. Eller kanske aldrig numera. Jag minns en gång på 70 talet då jag gick vilse på morfar Bertils lilla ö i Luleå skärgård… Det var fruktansvärt. Jag gick i cirklar jättelänge innan jag kom fram till stranden och kunde följa den hem till stugan..

Men i skogen är jag iallafall då och då.
Oftast går jag omkring och letar efter ljuset. Jag gör det bara för att jag vet att jag har svårt att se ljuset på grund av alla träden.. men ännu svårare är det ju att se skogen utan alla dessa träd.. Att det finns något mer. Ett föremål, en känsla, en mystik, en rädsla, en harmoni, ett ljus, ett mörker, ett liv, ett träd.. eller flera.

Jag vet iallafall att man kan tänka mycket här ute….

En återfunnen barndom..

Barndomen är väl för många förknippad med glädje och harmoni. Men för många kan det vara tvärtom. Eller som för mig, både och.

barndomens lekar
barndomsminnen från en tid med asfalt och betong

Sprungen ur asfalt och betong i ett bostadsområde i Örebro, inser jag att just den tiden präglat mig enormt. Minnena av arbetarklassen i betongen, fattigdom, droger, mobbing, och att mobba, varvas med härliga ljusglimtar av lek och kärlek, glädje och stolthet.

Även om området där jag levde mina unga år bestod av asfalt och betong, så fanns där också massor av grönområden, lekplatser, duschar och plaskdammar, och en kulle med skog, där vi kunde klättra på stenar eller åka pulka. Dagis, förskola och lågstadium fanns innanför murarna, liksom diverse butiker och samhällsfunktioner.

Varför skriver jag detta nu då? Jo, jag har precis träffat på några av dessa barn från detta område via facebook. 40-50 år senare liksom.. Hur häftigt är inte det? Men snart kommer tankarna. Hur har det gått för dem? Lever de? klarade de skolan? (jag gjorde det inte) Mobbar de fortfarande andra? eller blir de fortfarande mobbade? Super de precis som deras föräldrar gjorde? Utnyttjas de sexuellt idag, som de gjorde då? Misshandlar de sina barn, precis som de blev misshandlade då? Kriminalitet? Eller gick det bra för dem? Fick de sin familj, sina jobb, välmående eller vad det nu kan ha varit? Många frågor som dyker upp mitt i glädjen av att hitta sina barndomskamrater där ute på nätet..