Vilse i skogen

är jag sällan. Eller kanske aldrig numera. Jag minns en gång på 70 talet då jag gick vilse på morfar Bertils lilla ö i Luleå skärgård… Det var fruktansvärt. Jag gick i cirklar jättelänge innan jag kom fram till stranden och kunde följa den hem till stugan..

Men i skogen är jag iallafall då och då.
Oftast går jag omkring och letar efter ljuset. Jag gör det bara för att jag vet att jag har svårt att se ljuset på grund av alla träden.. men ännu svårare är det ju att se skogen utan alla dessa träd.. Att det finns något mer. Ett föremål, en känsla, en mystik, en rädsla, en harmoni, ett ljus, ett mörker, ett liv, ett träd.. eller flera.

Jag vet iallafall att man kan tänka mycket här ute….

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail