Var är min plats i skogen?

Hur svårt kan det vara? Hur svårt är det egentligen att hitta hem? Varför går jag alltid vilse? Att man inte ser skogen för alla träden, ligger det väl lite sanning i trots allt. Om allt man ser dagligen är ogräs, tistlar, fallgropar eller stora stenar att ta sig över, så ser man faktiskt inte skogen till sist bland alla träden. Och för varje år som går av mitt liv känner jag mig mer vilsen i skogen, en plats jag inte förstår. En skog som jag inte hittar min plats i.

I hela mitt liv har jag sökt. Jag har sökt efter meningen med mitt liv, jag har sökt efter min plats. En plats där jag kan vara jag, precis som jag är. En plats som jag är ämnad att vara på, eller i, eller hur man nu säger..  Någonting måste väl jag vara skapad till, och inte är det väl att yra runt och söka, eller rensa ogräs hela tiden.

En dam sade nyligen till mig att jag är en person som vill hjälpa. Ja kanske är det så? Jag vill hjälpa, jag vill älska, jag vill känna och jag vill tycka om. Bara fina vackra ting eller hur? Hur kommer det sig då att just det vackra är svårast att uppnå?  Varför växer alltid ogräset mycket fortare?

Eftersom jag sedan en massa år ledsnat på saker som, ogräs, tistlar, fallgropar och stenrösen att klättra över,så känner jag att det är svårt att hitta en plats i skogen som jag inte ser för alla träd som står i vägen..  Kanske måste man hugga ner alla träden så något nytt kan få en chans att växa upp? Eller går det att gå runt träden som hindrar mig på min väg till min plats?

skog

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail