Vägledning av en högre makt?

I samma ögonblick jag klev genom entrén kände jag en sugande kraft som nästan drog in mig i rummet. Det var en konstig känsla att sugas in i en annan värld, och det var precis som om jag förändrades i samma ögonblick. Förändrades från en alldaglig gatuflanerare till en känslosam, rofylld upprymdhet i hela själen.

Platsen har ett par bänkar och några blomställningar tillsammans med stora ljuslyktor. Tänk att jag inte sett detta tidigare. Med tårar i ögonen försökte jag fota stenmonumentet iallafall. Men varför försöker jag hålla tårarna tillbaka på en plats som denna? Det är väl här man ska få uttrycka sina känslor fullt ut. Det är väl här som det är tillåtet att känna sorg, glädje, harmoni, eller att bara få avskärma sig från omvärlden en stund, tillsammans med den man besöker?

Många gånger har jag suttit vid gravplatsen på norra Kyrkogården och försökt få kontakt med dig. Jag har inte känt någonting, förutom oro och rastlöshet. Jag har inte förstått att jag var på fel plats. igen, precis som så många andra gånger i livet. Jag förstod inte att de som redan var här ville visa mig vägen och säga, “gå ditåt, du ser det ju, det ligger precis framför dig”

Igår när jag satt där kom det en dam och frågade var minneslunden var, och jag svarade att jag tror den är här. Men så fel det var. Det var en gravplats och ingen minneslund. Så kanske satt jag bland en massa oroliga själar som ville få mig på rätt väg, dit jag egentligen ville vara? Minneslunden.

Jag satt där, länge i minneslunden, och försökte känna dig, om du var där. Kanske var du det, kanske hade du inte hunnit dit ännu. Men jag bad dig tyst om vägledning i livet framöver. Hoppas du hörde mig, älskade vän. För flera gånger har jag varit här och sökt dig. Och vi hade så många samtal som vi inte hade hunnit avsluta”

Ja tänk att inte ens omvärlden kunde jag höra just då, just där. Allt jag kände var saknad, längtan, kärlek, harmoni tillsammans med märkliga tankar. Tankar som: “söker jag faran, för att kunna få träffa dig igen?” Eller, “kommer du hitta mig här för att vägleda mig framöver? “Är du här?” “Är det du som framkallar känslan av en smekning i nacken, precis som du gjorde då du lämnade oss kvar här på jorden?”

Jag älskar dig bror, vi ses en dag då Gud bestämt att det är dags.

DSC_0096

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail