Utmattad

Dagen efter att jag slagits mot energibortfallet och lyckats att stoppa det, brukar jag bli totalt slut. Utmattad. Ett vackert ord, eller hur? Utmattad. Det får mig att tänka på en matta på golvet, smutsig, lite sliten efter alla skor som vandrat över den. Den bara finns där, men ingen noterar den, förutom att den kanske ser lite, ja sliten ut.

Nu är jag van att vara utmattad. Jag har lärt mig att leva med det de sista 12 åren av mitt liv. Ända sedan dagen jag inte orkade vara som alla andra, pigg, glad, på topp, sköta jobbet, ja ni vet nog. Efter en ansträngning så kommer den där utmattningen, alltid, och lika säkert som att solen går ner på kvällen.

Men det syns inte på ytan. Det syns inte på insidan. Det är bara jag som ser det, känner det och kämpar med det. Det är bara jag som vet hur jobbigt det är att kämpa mot kraften som vill ta bort alla mina uppgifter i vardagen. Radera Facebook, stänga radion, rymma bort från allt som är känt, och alla som känner mig. Det är en kraft som kommer ur ilskan att inte orka, att inte orka lyfta armarna, att inte ens kunna tänka utan att bli trött. Den kraften är så enormt stark.

Nu känner jag ju redan till den här otäcka kraften som vill göra mig osynlig. Jag har lärt mig att leva med den under dessa 12 år. Jag vet att jag bara behöver vänta på att den ska ebba ut, och sakta försvinna för denna gången. Om jag bara ger mig tid till återhämtning så vet jag att jag kommer tillbaka ganska snabbt. Men jag kan inte styra det, jag bara vet att det är så här.

Folk säger till mig, att nu får du väl rycka upp dig lite, kom igen nu. De vet inte vad de pratar om. För det syns inte på utsidan. De ser inte att min kropp och mina sinnen är avstängda av utmattning. De tror helt enkelt inte på det. Och jag vågar inte säga det till dem, att det är så här, att jag är utmattad just nu.

Jodå, jag vet vad jag kan göra för att motverka dessa stunder. Inte ta på mig för mycket, inte engagera mig för mycket, koppla av mer och stänga av omvärlden… Jodå, fast då skulle det ju inte vara jag. Och hur skulle det bli då? Om det inte vore jag alltså?

Idag är en sådan dag, då jag känner mig utmattad. Då vet jag att jag är på väg tillbaka igen. I morgon.. då solen skiner på nytt och livet ger mig massor av nya glädjeämnen är en annan dag. Då är denna dag redan glömd.

sol

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail