Två dygn i helvetet..

Ja det är så det känns. Dag 3 slog det till, precis som väntat, den riktigt svåra tiden efter att ha fimpat. Dag 3 och 4 är dagar som man ställs på prov ordentligt.

Nu är det borta, allt tålamod, all förståelse för andra, alla orsaker till att sluta röka, även den allra minsta orsaken. Jag förstår nu att en drogmissbrukare kan bli farlig för både sig själv och andra när abstinensen slår till.

Dag 3 var en dimma av olika uppfattningar och känslor. Egentligen minns jag inte den dagen särskilt detaljerat. Rastlös, irriterad, virrig, ofokuserad. Allting är som i en dimma..

Dag fyra, ja då slog depressionen till. Det var väntat, men inget som det gick att begripa. Tankar just nu är:   Varför gör jag så här mot mig själv? Bilden av Clint Eastwood dyker upp, när han säger… Go ahead, make my day.. är väl ungefär hur det känns. Allting hamnar i en total likgiltighet.. Tålamodet har en längd på ca två sekunder, innan det smäller. Fast nu, när dag 5 är i startgropen, så är det något lättare…….. men bara något…

En vecka ska det ta för nikotinet att lämna kroppen… Hittade en länk där det finns lite info. (Den är i pdf) Det blir en vecka av våndor, rastlöshet, irritation, okoncentration, ja och en massa konstiga ord till..  Men sen ska det lätta.. säger dom!

IMG_1397

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail