Stanna upp och tänk lite knäppgök!

alone-and-confusedIgår tänkte jag besöka ett informationsmöte om familjehem till ensamkommande flyktingbarn.  Där skulle man få alla fakta man kan behöva för att bestämma sig och själv ansöka om att bli ett familjehem.

Hur fan tänkte jag där egentligen? Efter 13 år i utbränt format och ett mentalt psyke som inte ens orkar med mig själv, ständigt trött och nästan aldrig vill eller orkar något. Hur tusan tänkte jag då? att bli förälder igen? Jag är ju redan en förälder, en morfar. Jag orkar ju egentligen inte med det heller så mycket som jag skulle vilja.

Samtidigt som jag mår skit över att inte kunna hjälpa till så vet jag ju att jag inte skulle klara av ett flyktingbarn. Hur skulle jag hantera alla eventuella trauman? Alla olika frågor om vad de gått igenom, var deras anhöriga är eller vad det nu kan vara. Nej Bull, detta är inget för dig, det fattar du väl?

Jag får söka vidare efter en mening i mitt liv där jag kan få göra någon nytta på något sätt. För någonstans måste det finnas något utanför dators skärm, och det digitala livet? Någonstans finns det nog ett liv i verkligheten, jag måste bara hitta det som passar just mig…

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail