Det närmar sig jul men ..

jag är inte alls sugen på någon jul. Jag anser att julen är ren hysteri och vi kan säkert fira någons födelsedag på ett bra mycket lugnare sätt än så här..

Egentligen vill jag väl mest ha det lugnt och harmoniskt, leka med min gamla kamera och cykla på min cykel. Det är livet det. 🙂

God Jul till er alla <3

Cykelbullen längtar efter sommar igen
Cykelbullen längtar efter sommar igen

 

Med önskan om en ny kamera

Med önskan om en ny kamera, är en passande titel för detta inlägg. Hur ofta har man inte kommit hem och blivit så grymt besviken på de bilder man tagit. De kan vara speciella tillfällen som bröllop, dop, eller magiska solnedgångar, semesterbilder från .. ja ni fattar säkert?

Det får mig att önska mig en kamera som kan förmedla allt från doft, smak, och till hur det ser ut med ditt eget öga och kanske mest viktigast.. känslan som man kände just då, på den där platsen.. Men det går inte, för kameran kan inte smaka, lukta eller känna.. det kan bara ditt hjärta. Men ibland kan vi nog alla säga, att just den bilden blev rätt ok! Eller hur?  Fast det kanske inte du tycker.. 🙂

Winter Sunset in Sweden. Just outside the city of Tidaholm
Winter sunset in Sweden. Just outside the city of Tidaholm

 

 

 

Sökandet efter liv eller död..

November och december kan vara de mörkaste månaderna på hela året.

Igår ville jag försöka fotografera frost, eller frostiga ting i vår natur. Frusna löv, gamla frukter vid äppelträden, rönnbär, stenar, pinnar eller bara helt enkelt det som kommer i min närhet och som berör..

Det som slår mig är att jag bedriver ett sökande efter något som är dött och visset, eller något som envist fortfarande kämpar.. Dött, visset eller vackert levande spelar ingen roll. Det måste dock beröra mig.

Dessvärre missade jag skärpan på samtliga bilder igår, och på nästan samtliga bilder idag med. Dessutom var frosten borta idag, så jag blev blåst på konfekten två gånger kan man säga. Nåja, lite lön för mödan fick jag, eller promenaden bar frukt , eller hur det nu heter.. Några få enstaka bär som orkat hänga kvar på busken får vara lönen för mödan idag. Mer av känsla än fotografiskt perfekt..

Vinterns sista frukter och bär
Vinterns sista frukter och bär

En resa i svart och vitt till den stora staden

Ja, min dotter och jag tog en tripp till Skövde idag. Jag har som alltid kameran med mig så det blev några bilder. Men bilder på vad? Jo, på staden ur den svartvita linsens ögon. Jag vill föreviga det mörka, dystra eller försöka återspegla misären.. Ja ni fattar säkert..
Och dagens äventyr resulterade i ett litet bildspel på youtube! 🙂
 

https://youtu.be/Yi0VjjGp5H8

Vilse i skogen

är jag sällan. Eller kanske aldrig numera. Jag minns en gång på 70 talet då jag gick vilse på morfar Bertils lilla ö i Luleå skärgård… Det var fruktansvärt. Jag gick i cirklar jättelänge innan jag kom fram till stranden och kunde följa den hem till stugan..

Men i skogen är jag iallafall då och då.
Oftast går jag omkring och letar efter ljuset. Jag gör det bara för att jag vet att jag har svårt att se ljuset på grund av alla träden.. men ännu svårare är det ju att se skogen utan alla dessa träd.. Att det finns något mer. Ett föremål, en känsla, en mystik, en rädsla, en harmoni, ett ljus, ett mörker, ett liv, ett träd.. eller flera.

Jag vet iallafall att man kan tänka mycket här ute….