Morgonkärlek

Även dagar då allt känns hopplöst och livets allvar sätter en på prov är det bra att kunna känna lite kärlek till något.

” .. Varje morgon finns du där, fräsch och het. Mina trevande händer söker efter din varma kropp. Just morgonen är verkligen speciell. Värmen och känslan du ger just då, i detta ögonblick av fullkomlig njutning är obeskrivlig. Sakta sakta närmar sig mina läppar ditt heta inre…

Just detta första möte, när ditt inre är som hetast, och den fräscha, varma doften av dig slår in i mina sinnen, är mer än jag kan klara. Jag vill ha dig nu ”

God morgon kaffekoppen, gud välsigne dig att du troget finns där för mig varje morgon. För vad skulle jag göra utan dig? Jag har svårt att föreställa mig en ny dags uppstart utan en kopp nybryggt kaffe. 🙂

kaffemugg

Utmattad

Dagen efter att jag slagits mot energibortfallet och lyckats att stoppa det, brukar jag bli totalt slut. Utmattad. Ett vackert ord, eller hur? Utmattad. Det får mig att tänka på en matta på golvet, smutsig, lite sliten efter alla skor som vandrat över den. Den bara finns där, men ingen noterar den, förutom att den kanske ser lite, ja sliten ut.

Nu är jag van att vara utmattad. Jag har lärt mig att leva med det de sista 12 åren av mitt liv. Ända sedan dagen jag inte orkade vara som alla andra, pigg, glad, på topp, sköta jobbet, ja ni vet nog. Efter en ansträngning så kommer den där utmattningen, alltid, och lika säkert som att solen går ner på kvällen.

Men det syns inte på ytan. Det syns inte på insidan. Det är bara jag som ser det, känner det och kämpar med det. Det är bara jag som vet hur jobbigt det är att kämpa mot kraften som vill ta bort alla mina uppgifter i vardagen. Radera Facebook, stänga radion, rymma bort från allt som är känt, och alla som känner mig. Det är en kraft som kommer ur ilskan att inte orka, att inte orka lyfta armarna, att inte ens kunna tänka utan att bli trött. Den kraften är så enormt stark.

Nu känner jag ju redan till den här otäcka kraften som vill göra mig osynlig. Jag har lärt mig att leva med den under dessa 12 år. Jag vet att jag bara behöver vänta på att den ska ebba ut, och sakta försvinna för denna gången. Om jag bara ger mig tid till återhämtning så vet jag att jag kommer tillbaka ganska snabbt. Men jag kan inte styra det, jag bara vet att det är så här.

Folk säger till mig, att nu får du väl rycka upp dig lite, kom igen nu. De vet inte vad de pratar om. För det syns inte på utsidan. De ser inte att min kropp och mina sinnen är avstängda av utmattning. De tror helt enkelt inte på det. Och jag vågar inte säga det till dem, att det är så här, att jag är utmattad just nu.

Jodå, jag vet vad jag kan göra för att motverka dessa stunder. Inte ta på mig för mycket, inte engagera mig för mycket, koppla av mer och stänga av omvärlden… Jodå, fast då skulle det ju inte vara jag. Och hur skulle det bli då? Om det inte vore jag alltså?

Idag är en sådan dag, då jag känner mig utmattad. Då vet jag att jag är på väg tillbaka igen. I morgon.. då solen skiner på nytt och livet ger mig massor av nya glädjeämnen är en annan dag. Då är denna dag redan glömd.

sol

Energitjuvar

Få saker i denna värld fascinerar mig mer än just känslor. Att vara känslig är inte alltid ett gulligull på rosa små luddiga moln med ett brett leende på läpparna.

De känslor som även fascinerar mig är de där onda, elaka känslorna som tar all ork och energi ur mig. Energitjuvarna som vi kallar dem. Nu kanske det inte är så enkelt som att bara kasta bort de där energitjuvarna?

Varje gång jag mår bra, och kärleken till livet sprudlar i min kropp och sinne, så blir jag vidöppen för negativa energier. Jag vill hjälpa, jag vill stötta, jag vill.. vill så mycket. Men det är då det händer igen, kraschen som trycker ner de goda, vackra känslorna.

Nu tror inte jag längre att det alltid är yttre påverkan som ger de där energitjuvarna, utan att jag är vidöppen och släpper iväg alla varma kärleksfulla känslorna, i hopp om att den som behöver dem kan må lite bättre. Troligen är det inte ens så heller.. Utan det är mina känslor som är mina egna tjuvar. Det är bara någon annan som påminner mig om att jag kan bry mig om, tycka synd om, eller försöka stödja någon.

Det verkar inte som att det fungerar, så då undrar jag stilla, vill jag bli känslokall för att slippa energitjuvarna, eftersom mitt “bry mig om” ändå inte fungerar? NEJ! För då blir jag rädd att jag inte kan känna kärlek och glädje heller. Och dit vill jag då inte tillbaka igen!

Så kom igen tjuven… vi tar varje fight som den kommer. Ibland vinner du, ibland jag. Ge mig bara några dagar av små rosa luddiga moln att vila mig på då och då.

tjuv

Om längtan

Jag älskar att känna din nakna hud. jag älskar när den nästan bränns, när den blir knottrig av min varsamma beröring. Jag älskar att känna de heta energierna från huden pulsera genom mina fingrar, genom min hand, vidare genom min arm ner i min mage. Jag älskar att känna de där fjärilarna i magen som dina strålar av vällust gav.

Jag älskar att höra när min beröring av den nakna huden ger dig stimulans.  Jag älskar att krypa närmare och hålla om, nära, nära. Jag älskar att känna hur närheten och värmen ger trygghet. Jag älskar att kyssa dig mjukt i nacken när jag säger god natt.

Det handlar inte om Sex, det handlar om kärlek, närhet, värme och respekt. Det handlar om längtan efter nästa gång.  Det handlar om dig och mig…

sova-sked

Du vackra ros….

Du vackra ros…..
Jag har sett dig full av liv. Jag har sett dig full av glädje. Men nu ser jag dig sakta tyna bort.
Jag tror inte du kan ana hur svårt detta är för mig, för oss, och för alla de som sett dig full av hopp. men jag vet att du har någon som håller din stjälk uppe.

Du vackra ros
Att se dina blad trilla ner och förmultna gör mig ledsen. Men jag vet att dina vissna blad en dag kommer förvandlas till ett nytt vackert liv. Ett nytt liv, fullt av all den glädje och skönhet du hade, och som du nu ger bort.

Du vackra ros
Jag finns hos dig i mina sinnen under hela din resa..

frostig_ros