Nej, nej, nej…

Nej, så är det! Alla mina dagar är inte fulla av funderingar på livets märkliga påhitt som man kan bli utsatt för. Det finns dagar då det är bra, fint, underbart.. ja ni vet!

Eftersom jag inte tror att man kan få så mycket kritik för det man känner, så tänkte jag sticka ut hakan och säga: JAG mår bra idag. Ja, jag mår ofta bra, kanske till och med väldigt ofta. Och eftersom bloggen är den stackare som ska ta emot allting, så.. här kommer det:

Jag mår oförskämt bra idag 🙂

Även om livet har både mörka och ljusa sidor, så ska man inte hindra sig själv att säga det: Jag mår bra idag, jag mår gott idag.. Eller, idag är jag bra, och idag har jag gjort något bra.

Så ha nu en bra dag allihop.

smile

Du var så liten och spröd

Vi stöter i livet ofta på saker som vi inte förstår. Olika känslor i upplevelser, glädje, sorg och död. De flesta är fina saker som vi får uppleva om vi bara öppnar våra ögon och sinnen. Medans andra är tunga och hemska. Allting kanske vi inte måste förstå, vi kanske inte måste veta varför. Men vi behöver stå upp mot våld och galenskap.

Vissa saker känner vi mer, vissa saker känner vi lite mindre. Men vi ska alltid fortsätta att känna.. Känna glädje, känna sorg, förhoppningar och kärlek. Och vi ska aldrig ge upp drömmen om att få leva i trygghet och harmoni.

Du var så liten och spröd. Bara i början av livet. Men du hade precis blommat ut till en ung vacker själ. Du kände glädjen när dina fötter dansade över gräset, och du kände tryggheten i solen som gav dig energi.

En bekant till mig, Arne Sandström, har tillsammans med  Maria Frid Selin , Henric Sjöstrand , Regina Gustafsson , Jonas Lindau skrivit denna sång till Lisa Holms minne. Jag behöver inte säga mer..

spotify:album:2ljD9O2ILTR41DkXK8sjm0

Historien om ”Sara”

Idag ska jag berätta om en granne. Vi kan kalla henne Sara. Sara levde under en period tillsammans med med en svensk man, och allting såg så fint och kärleksfullt ut på ytan. De var alltid trevliga, var alltid ute tillsammans, höll varandra i handen osv..

Men bakom den vackra fasaden dolde sig ett helvete. Sara var utsatt för psykisk och fysisk misshandel. Hon kunde inte gå ut ensam, hon kunde inte ha egna åsikter, träffa kompisar, eller ens träffa sina föräldrar ensam. Saras telefon kontrollerades så hon inte var ”otrogen” med någon av sina gamla kontakter. Hade hon åsikter om deras förhållande hotades hon med stryk.

Vi hade en del samtal i smyg, eftersom hon inte kunde tala med vem som helst öppet. Jag hade alltid min telefon på ifall hon skulle ringa och be om hjälp. Dygnet runt var jag beredd att rycka in. Men Sara vågade inte lämna sin kille. Hon var rädd för repressalier. Men en dag lyckades Sara bryta sig loss och bli fri.

Vi kallar dessa män kvinnomisshandlare, sjuka djävlar, idioter och allt annat vi kan komma på. Men som medmänniska kan man inte göra så mycket egentligen. Du kan inte spöa upp killen, för då blir du anmäld för misshandel. Polisen bryr sig sällan innan det har hänt något allvarligt. Kvinnan måste ta modet till sig att lämna sin situation. Det här är en historia som kvinnojourer hör varje dag. Och vi alla tycker det är så fruktansvärt.

Det som är intressant i det hela är att i samma portuppgång bor det en annan familj med en annan kultur. Och har du en annan kultur som stöd i ryggen så är det sällan någon som höjer på ögonbrynen då någon råkar ut för samma sak där. Det är ju deras kultur och den har jag inget med att göra. Vad som sker innanför de 4 väggarna ska jag inte lägga mig i.

Ja, vad vet jag, det hela är iallafall mycket frustrerande. Det känns som en dubbelmoral, och det är lätt att bli splittrad i sina åsikter. Vi läser sällan om dessa människoöden i media, och för inte så länge sedan blev en kvinna överfallen och knivhuggen av sin man här i Tidaholm, hon ville skilja sig. Tänk om Sara också hade råkat ut för samma sak?

Ta hand om varandra. Stöd varandra och var medmänniska när du blir efterfrågad att vara det. Du kanske inte kan göra allt, men du kan göra lite. Du kan ”se” denna person och vara ett litet stöd.

Jag har träffar Sara många gånger i mitt liv. Ofta via en gemensam bekant. Sara har ofta varit snäll, ödmjuk och vänlig. Det är bara hennes namn, utseende och bostadsort som varierat genom åren.

kvinna

Jag fick frågan….

varför bloggar du? Du har ju Facebook. Jo, jag har ställt mig den frågan jag med, och svaret på den är lite komplicerad.. Jag vet inte!

roadcross

När livet ser ut som på bilden ovan, och jag inte hittar harmoni till mina känslor, så kastar jag mig ofta rätt ut i något nytt. Utan att för den delen ens reflektera på vad som är rätt, eller om det är fel. Ibland går det åt pipsvängen, ibland blir det ganska bra, ofta får jag en hel del kritik som kan ge ångest, men jag gör det alltid av en känsla, min alldeles egna känsla. Och känslor kan inte alltid tänka klart.

Känslorna leder mig in i ett sökande efter något som betyder något för mig, något som ger mig glädje och harmoni. Så kära blogg, kära dagbok, kära något, vad ska det bli av oss? Ja det får framtiden utvisa. Men låt oss tillsammans fortsätta att känna att vi har känslor.

 

Avundsjuka

Avundsjuka känner vi nog alla till. Vi har nog alla drabbats av just den ”sjukdomen”, den känslan, eller den upplevt den via någon annan.

Visst är det märkligt att jag ska vara avundsjuk på någon annan. Den kanske har mer pengar, finare bil, snyggare tjej, bättre jobb, eller vad det nu kan vara.

Och visst är det konstigt att jag inte kan glädjas åt att just den personen säger… Jag är BRA, Jag vann och är sååå lycklig. eller.. Vi ska åka på en resa, och vi ser sååå mycket fram emot det. Varför ska jag missunna dem det? varför ska jag missunna mig själv att glädjas åt att någon annan får må bra en stund.

Men har jag tänkt på att, den fina bilen, den dyra resan, guldet runt halsen eller det lyxiga huset kanske inte gör just den personen lycklig i sin egen själ? Har JAG tänkt på att de kanske försöker köpa sig en stund av lycka, och fly sin egen misär en stund? Vet jag hur de mår egentligen?

Var inte avundsjuk på andra. De kanske inte mår så bra trots allt. Det vore väl bättre att jag tar tag i min egen lycka, och skapar glädje utifrån mina egna förutsättningar?

JAG tror att gud gav avundsjukan till just DIG, för att det inte fanns något annat vettigt som du passade till, och att DU ska känna den ett tag för att du sedan ska kunna uppskatta både andra och dig själv!

avundsjuka_159043508