Jag har bestämt mig, Har du?

En sån här dag är det väl ganska troligt att det är lätt att bestämma sig. Det är lätt att tycka, det är lätt att må skit.. Det är lätt att ruttna ihop totalt..

Tänk att man verkligen ser allting i grått. Ögonen värker av bristen på ljus, och huvudet värker av bristen på syre. Just en sådan dag är det idag. En dag att ruttna ihop av det evigt gråa, tjocka, kladdiga, äckliga. blöta regnet på tvären som tillsammans med det envisa lågtrycket gör att man känner sig som i en blöt, slemmig gelébubbla!

Jag har bestämt mig, Jag har lagt min röst. Har du? Det är ett äckelpäckel väder…

Men i morgon är det en ny dag, och med den önskar jag mig sol igen så mitt sinne kan skina, och mitt humör bli på topp. Hej hopp! 🙂

glasögon

Naken tjej i parken, varje mans dröm?

Ja, kanske är det så, att vi män, sittandes på en parkbänk i lugn och ro, egentligen vill se något? Jo, såklart. Men det troliga är väl att vi alla har lite olika syn på vad vi vill se där från vår sköna parkbänk.

Idag såg jag en naken kvinna. Spritt språngande naken stod hon där, utan att ha något alls att skyla sig med. Hon hade till och med klättrat upp på en liten pelare, så hon skulle synas bättre. För just precis så är det. Kvinnan på pelaren är placerad där för att vi alla ska kunna se skönheten i denna skapelse, precis så som gud, eller rättare sagt, Gustaf Nordahl skapade henne.

Lena i kyrkparken är alltså skulpterad av Gustaf Nordahl 1948, och uppförd på plats runt 1950 av dåvarande Tidaholms Stad i förskönande syfte. Och visst är det väl så, att en naken kvinna är just det, en förskönande vacker syn….

lena

Sexvideos, nakenbilder och private rooms..

I många bloggar finns dessa ingredienser idag. Nåja, var person ansvarar för sina egna handlingar och själv tror jag inte att dessa små ting skulle göra min blogg något mer läsvärd.. Fast, kanske, om någon vill se min ballongmage så kanske jag kan skapa ett “private room” just för dig 😛

Skämt och sido, efter mina år med countrymusiken skulle jag kanske skriva mer om det här i bloggen. Men jag är faktiskt lite trött på musik just nu. Efter alla år så blev intresset att lyssna och njuta till en hobby som sedan växte till ett dagligt arbete med mer krav än njutbar harmoni. Ord som eldsjäl känns nästan mer som att man bränner ut sin egen själ till förmån för någon annans njutning.

Därför har denna sommars engagemang för radion gått på sparlåga till förmån för mig själv. Jag har sökt harmoni och egen njutning, ja, det kanske passar med orden “private room” här. Ett privat rum där mitt eget ego kommer först, min egen njutning, personliga upplevelser eller helt enkelt bara “få vara mig själv en stund”

Jag tror inte att man kan fortsätta brinna för något när det börjar bli ett “måste” istället för glädje. Jag tror man måste få insupa nya energier, känslor, upplevelser från andra saker för att orka fortsätta brinna. Jag hoppas ni alla förstår detta, och att ni har överseende med alla oss som jobbar ideellt med våra intressen för att vi och ni ska kunna känna glädje med just vårt gemensamma intresse.

Just nu vräker regnet ner och veckan har varit i förkylningens tecken, och det känns långt borta att ge sig ut i skogen för att ta några fina bilder eller njuta av naturen, eller ens att ta en promenad. Men veckan har trots allt sex andra dagar, så man vet inte var och när nästa njutning uppenbarar sig.

Må väl och glöm inte bort dig själv.

710-leaf

På upptäcktsfärd i mitt närområde

DSC_0084Vilken typ av upptäcktsresande är du? Letar du fina minnen på soliga stränder i ett annat land, eller är du en som ser det vackra bakom din egen husknut?

Själv ger jag inte mycket för solresor och liknande. I vårt land Sverige finns så mycket vackert och intressant att se, så en resa långt bort känns onödig. Men det är alltid ditt val vart du vill resa för att uppleva något.

Bilderna är från en restaurerad kvarndamm i Östra Gerum utanför Tidaholm. En plats där man kan känna industri och lantbrukshistoria, kulturarv och även om man vill, romantik. För platsen är mycket rogivande och harmonisk. Kristallklart vatten som man kan dricka direkt ur källan.

Eva och jag tillbringade ett par timmar här, med en kort vandring rund dammen, där vi hittade en kåsa att dricka källvattnet ur. Vid de välskötta borden njöt vi av en god lunch, samtidigt som vi studerade både insekter och fiskar.  (Fotat med mobiltelefonen)

DSC_0085
DSC_0089

DSC_0079

Get out of the box!

En eller flera gånger i livet har du säkert känt, precis som jag att man är instängd? Inlåst i en box. Inspärrad i en trång låda med fast rutiner, gamla värderingar, inrutade dagar, falsk trygghet, och rädsla för förnyelse.

Visst är det intressant hur lätt det är att fastna i det invanda, trygga livet, som egentligen inte är det man vill, och där en förändring kanske orsakar stor oro och beslutsamhetsångest? Varför sitter vi kvar i en låda, där man faktiskt ser det man vill nå fram till, men inte klarar att klättra över kanten och kasta sig bort från det gamla invanda?

Jag vet inte varför, men jag tror att det beror på att vi är en form av vanedjur. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Och en förändring kräver kanske att man anstränger sig lite för att hitta just det där som man mår bra av. Men rädslan att mista det man har för något nytt är så stark att många av oss sitter kvar där i lådan och tror att allting är bra, men egentligen vet man vad som behöver göras.

Men om jag tar med mig tanken på förändring i mina sinnen, tror jag att när boxens trygga inramning av tidigare så klara sidorutor är nerkladdade av mina svettiga, trevande händer, så kommer nog insikten, att lyfta på huvudet och se över kanten. Då kan jag klättra upp där och kanske våga ta hoppet ut i det okända. För om vi ska vara riktigt ärliga, så har jag ju redan sett vad som finns där genom boxens ruta.

Jag har gjort detta ett flertal gånger i mitt liv, och det har alltid lett fram till nya spännande lärdomar om mig själv och livet. Jag har gjort det när jag kastat mig över nya spännande jobb, flytt hysterin i storstadens stress, eller när jag valde bort materiell status mot ett rent sinne, men nu står jag där igen, och jag vet vad jag vill, men hittar ingen trasa att torka bort fukten från de immiga rutorna för att kunna se klart!

Eftersom jag är höjdrädd, så är det också otäckt att klättra upp, och mitt trevande gör det svårt att bestämma vilken håll jag skall våga hoppa. Men mitt sinne är öppet, och svaret kommer säkert till mig när jag är redo. Redo för förändringar till det bättre.

“Mitt box är min borg, men mina sinnen är öppna för större vyer”

thinking-out-of-the-box-Large