Historien om “Sara”

Idag ska jag berätta om en granne. Vi kan kalla henne Sara. Sara levde under en period tillsammans med med en svensk man, och allting såg så fint och kärleksfullt ut på ytan. De var alltid trevliga, var alltid ute tillsammans, höll varandra i handen osv..

Men bakom den vackra fasaden dolde sig ett helvete. Sara var utsatt för psykisk och fysisk misshandel. Hon kunde inte gå ut ensam, hon kunde inte ha egna åsikter, träffa kompisar, eller ens träffa sina föräldrar ensam. Saras telefon kontrollerades så hon inte var “otrogen” med någon av sina gamla kontakter. Hade hon åsikter om deras förhållande hotades hon med stryk.

Vi hade en del samtal i smyg, eftersom hon inte kunde tala med vem som helst öppet. Jag hade alltid min telefon på ifall hon skulle ringa och be om hjälp. Dygnet runt var jag beredd att rycka in. Men Sara vågade inte lämna sin kille. Hon var rädd för repressalier. Men en dag lyckades Sara bryta sig loss och bli fri.

Vi kallar dessa män kvinnomisshandlare, sjuka djävlar, idioter och allt annat vi kan komma på. Men som medmänniska kan man inte göra så mycket egentligen. Du kan inte spöa upp killen, för då blir du anmäld för misshandel. Polisen bryr sig sällan innan det har hänt något allvarligt. Kvinnan måste ta modet till sig att lämna sin situation. Det här är en historia som kvinnojourer hör varje dag. Och vi alla tycker det är så fruktansvärt.

Det som är intressant i det hela är att i samma portuppgång bor det en annan familj med en annan kultur. Och har du en annan kultur som stöd i ryggen så är det sällan någon som höjer på ögonbrynen då någon råkar ut för samma sak där. Det är ju deras kultur och den har jag inget med att göra. Vad som sker innanför de 4 väggarna ska jag inte lägga mig i.

Ja, vad vet jag, det hela är iallafall mycket frustrerande. Det känns som en dubbelmoral, och det är lätt att bli splittrad i sina åsikter. Vi läser sällan om dessa människoöden i media, och för inte så länge sedan blev en kvinna överfallen och knivhuggen av sin man här i Tidaholm, hon ville skilja sig. Tänk om Sara också hade råkat ut för samma sak?

Ta hand om varandra. Stöd varandra och var medmänniska när du blir efterfrågad att vara det. Du kanske inte kan göra allt, men du kan göra lite. Du kan “se” denna person och vara ett litet stöd.

Jag har träffar Sara många gånger i mitt liv. Ofta via en gemensam bekant. Sara har ofta varit snäll, ödmjuk och vänlig. Det är bara hennes namn, utseende och bostadsort som varierat genom åren.

kvinna

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail